sumpens

Måste börja med att säga att jag har haft en underbar vecka med Jessica hos mig! Imorse stod klockan på 07.15, hon packade det sista och sedan skjutsade vi in henne till stan och tåget. Lika sorligt varje gång, men det är inte så långt till nästa gång nu iallafall. :) Igår var vi också i hudik och åt en bit på medelhavskällaren och bowlade med mina fina hudiktjejer, så kul att dom äntligen får träffa jessica nu också!

 

I måndags flyttade catrine, mitt allra finaste hjärta här hemma. Grät otroligt mycket i söndags när jag sa hejdå till henne, och det fortsatte under natten. Men vetskapen om att jessica låg vägg i vägg med mig och att hon skulle vara kvar där när jag vaknade och hela veckan lugnande ner mig otroligt. Vet inte vad jag skulle gjort annars. I vilket fall som helst rullade veckan på bra, jag pratade med catrine ett par gånger och det kändes helt okej trots allt, det skulle nog ordna sig. När Jessica hoppat på tåget och jag åkte hem till huset igen var jag så tom. Det var liksom då jag reagerade på vad som hänt, på att nu är jag verkligen ensam här. Mina 4 bästa vänner jag har haft under livet har alla flyttat ifrån gnarp, och nu är dom borta. Catrine som varit som en syster för mig sen cissi flyttade, hon som alltid fanns där tillhands när jag bara behövde en kram. Det kommer bli dyra kramar hädanefter... Självklart jätteglad för hennes skull om hon trivs där, låångt ifrån gnarp. Men just nu känner jag bara: TA MIG HÄRIFRÅN OCH PLACERA MIG I EN LÄGENHET I STAN.

 

Vet inte riktigt vad jag ville med det här inlägget. Kände att jag måste få ur mig lite sorgsenhet innan jag spricker här inne. Bloggen är allt som jag har kvar här hemma nu. Så vänj dig sumpens.