sumpens

Under middagen idag hade vi Så Mycket Bättre's nya skiva svagt spelande i bakgrunden, och det var Maja Ivarsson sjöng.

Jag -"Alltså under Majas dag så sa hon att hon dansar och flippar så mycket på scenen för att man inte ska tänka på när hon sjunger dåligt. Jag fattar inte vad hon menar, jag tycker att hon är typ världens bästa sångerska!!!"
Pappa -" Ja, jag med. Men du tycker väl inte heller att du sjunger sådär jättebra du heller, eller tycker du?"
Jag -" Haha ne, det gör jag inte. Men Maja gör! Så hur kan hon tycka att hon är dålig?!"
Pappa -" Just det, det kanske handlar om självkänsla. Maja kanske har exakt lika dålig självkänsla som du har gällande sången?"

2 minuter senare.. Jag -"Hm, kanske det... :)"


Tänk att en sån mening kan göra sån stor nytta, och ge så mycket glädje! Jag har alltid älskat att sjunga, men jag vågar nästan inte för att risken finns att det låter förjävligt. Jag har ofta fått höra att jag har en bra röst, och jag har blivit utvald till huvudroller i musikaler, fått förfrågan om jag vill vara med i körer (som t.ex. lucian i år) osv, men jag tänker hela tiden att det bara är för att de söker folk som gillar att sjunga, för det gör jag ju. Men jag kanske ska försöka lasta på mig några kilo självförtroende och tacka och bocka för sådana kommentarer. Ska verkligen försöka. :) Glad blev jag iallafall!