EN HISTORIA
Föreställ dig att du har (om du inte redan har) en storasyster som fick börja tatuera sig för 1 år och 3 månader sedan och redan lyckats skrapa ihop tre tatueringar på sig. Hon ringer dig för att hon ska hämta dig hos en kompis och säger: nu åker jag från harmånger.
Du frågar: va? Vad har du gjort där?
Hon svarar: jag har ju tatuerat mig?
Du säger förvånat (eftersom att hon är bra på att hitta på saker): va? Du skojar?
Konversationen fortsätter när ni sitter i bilen och du säger: jag tror dig när jag ser den!!
Hon berättar att hon först hämtade sin kompis i näsviken -vilket är ett antal mil från där ni bor- åkte till harmånger och bjöd kompisen och sig själv på en varsin tatuering. Eftersom att hon hade med sig för lite pengar åkte hon till Hudiksvall, tog ut mer pengar, lämnade av kompisen och åkte tillbaka till harmånger och lämnade resten av pengarna. Sedan åkte hon och hämtade dig. När hon bestämde sig för detta? Nån timme innan det skedde.
Skulle ni trott henne? FÖR DET GJORDE INTE JAG. Men när vi kom hem tog hon av sig tröjan och där under plasten satt den. Nu har jag precis tvättat den åt henne, smörjt in och plastat om den, och den sitter där. Fin som attan! ❤ ni kanske inte tycker detta verkar konstigt alls men tro mig, det mest impulsiva hon gjort..
